Att vara lyckligt lottad!
Ja, visst känner man extra vördnad för allt man har en sådan här dag!
Över att jag har två fina, underbara & hjärtliga barn, som jag älskar totalt hejdlöst och som så himla plötsligt gått från att vara pojkar till att bli karlar. För det är man ju när man är 20 och 22-år!
Men sånt är nästan svårt att ta in. Vart tar tiden vägen?
Det är på sådana här dagar jag riktigt känner att jag är så himla,himla tacksam, över att vi har en sådan fin gemenskap och att jag har del i deras liv och vardag. Inte alltid det är så. Med separationer och livskriser som ingår i projekt livet.
Idag har jag blivit uppvaktad och fått så fina blommor, glasstårta och tidning..Drömhem & trädgård av mina älskade barn. 💓💓
Alltså jag blir blödig!
Av att se hur de tillsammans fixat presenter och sen känslan som kommer av kramarna jag fått.
Jag betyder något för dem. Måste vara det finaste en mamma kan få. Bekräftelse.
Att känna att man har band mellan sig.
Jag tänker ju också väldigt mycket på mina band till min mamma. Alltså hon betyder så mycket för mig att det nästan inte går att förklara. Hon är liksom stommen på något vis.
Hon kom ju till oss förra helgen så jag passade på redan då att fira henne.
Älskade mamma! 💖
Vi har också hälsat på min svärmor idag.
Med en blomma såklart.
Världens snällaste svärmor! 💖
Sen tänker jag så mycket på en generation av mammor som ju har präglat hela min uppväxt.
Farmor och mormor! 💖
Saknaden är inte lättare nu när tiden gått, utan mera att det är nu som jag har haft tid att ta in och förstå.
Båda två gick bort under en tid på 14-dagar. Stommen till hela släkten.
I vår släkt så är det kvinnorna som har dominerat,varit drivande och starka,var och en på sitt sätt. Så idag tänker jag extra mycket på våra två starka kvinnor & mammor som inte är här med oss.
Men som så starkt finns i mitt hjärta! 💖