Sommarlunk on!

Tänkte ju att jag skulle bli lite bättre på det här med blogginläggen, men vete hundan hur det blev med det egentligen?!
Men nu tar jag nya rejäla tag och försöker skärpa mig..igen då! Haha! Hopplösa jag alltså.

Jag tror minsann att sommarlunken har inträtt!
Ni vet när dagarna bara flyter på och kroppen liksom gått ner i varv och man småmyser mest hela tiden. 
Man unnar sig gosaker och tycker liksom att man är värd det. Det är ju sommar. Konsekvenser som eventuellt kan komma av dessa unna sig och må bra belöningar, får man helt enkelt jobba lite med på hösten.

På tal om må bra saker, så gjorde vi en liten trevlig resa igår. Tillsammans med en picknickkorg och yngsta sonen. 
Alla vi tre åkte till Vadstena, för att spela lite minigolf och byta lite miljö. Men, det är då verkligen inte lätt nu för tiden att få med sig alla familjemedlemmar. Ni vet, man typ konkurerar med spelen eller kompisar eller helt enkelt den perioden i livet när ens barn tycker  föräldrarna är lite tråkiga med sina idéer .
Men vi lyckades få med ena sonen i alla fall. 
Den andra skulle åka till Göteborg med några kompisar från hans innebandy lag, för att köpa nya ( dyra) stickor som de ju kallar innebandy klubborna för.

Det var en precis lagom värme för att utöva denna aktivitet. Inte för varmt och inte för kallt, utan precis så där skönt att man orkade med att gå den lilla 12-håls banan de hade där.
Väldigt gullig bana tyckte jag. Med lite småhus och lite vattenhinder. Såg inte svårt ut alls. Nej, nej. Detta skulle gå fint som snus, tänkte jag då.

Allt började jättebra. 
De första banorna gick galant. Jag till och med ledde ligan. Sen vete sjutton vad som hände??
Kan bara tala om att rätt som det var låg denna kropp med hela bakdelen och båda fötterna rätt i vattenhindret på en bana. Med händerna hållandes typ bakom kroppen för att förhindra att precis hela jag skulle rulla runt likt en köttbulle i vattnet. Med glasögonen på sne och vatten droppandes från baken, så lyckades jag i alla fall att ta mig upp därifrån med en publik som överlycklig följde varje steg jag tog till bänken jag sen satte mig på. 
För att ta av mig tygskorna och vrida ur vattnet från dem. 
Hahaha  Alltså detta är också såå typiskt mig! 
Ska det hända något, så nog är det jag som lyckas då! 
Ni tycker väl som jag -  stackars barn, som har en sådan mamma!  Men vid detta laget är de härdade kan jag säga. Haha! 

 Väl hemma igen så får jag ett meddelande från andra sonen - mamma kan vi spela minigolf på torsdag igen?. 
Haha! Ja jösses! 
Vi har ju planerat en till liten tripp på torsdag då alla kunde följa med.
Men jag är ju inte sämre än att jag får se det som en liten revansch med minigolfen.


Jag ska banne mig klå dem..vara som en liten reptil och till och med försöka stå på benen hela banan! 

Kram till er alla 🍃